Livet förändrades över en natt

Annette Wilhelmssons liv pågick för fullt. Hon jobbade på Forsa folkhögskola i Hälsingland, där drev hon även ortens biograf som hon har tagit över när den var nedläggningshotad. Med hjälp av smarta marknadsföringsknep, en stor portion engagemang och kreativitet hade hon lyckats vända utvecklingen och bions visningar var välbesökta och uppskattade evenemang.

– Jag drev biografen i tjugo år. Samtidigt jobbade jag som folkhögskollärare med kulturinriktning. Bland annat undervisade jag i teater, drama, gestaltning, röst och improvisation. Med både långa och korta kurser.

Rutinoperation som gick fel

Under den här tiden satt hon även med i Guldbaggejuryn och åkte till Filmfestivalen i Göteborg för filmvisningar och för att göra val till Guldbaggar. Men så märkte hon hur hon började se allt sämre. Det visade sig att hon hade grumlingar i glaskroppen, en ganska vanlig åkomma som gör att små prickar flyger i luften eller när man tittar mot snön.

– Jag hade så himla mycket prickar. Till slut såg jag så illa att jag inte kunde se vad mina teaterelever hade för kostym eller hur deras sminkning såg ut. Då var jag tvungen att genomgå en operation.

Egentligen var det ingen stor sak. Ett rutiningrepp som de allra flesta klarar utan några som helst komplikationer.

– De skulle sticka in en nål i ögat och slurpa ur det där som orsakade mina problem. Men direkt efteråt märkte jag att jag såg sämre.

Rutiningreppet gick åt fanders, som hon säger själv. Någon enstaka kan få problem med sina ögonbottnar hade läkare förklarat innan. Vilket var exakt vad som skedde för henne. Och sedan gick allt väldigt snabbt. För Annette som hade hållit i gång på såväl arbetstid som på fritid blev skillnaden som natt och dag.

– När synen försvann stannade allting upp. Jag gick in i en kris. Jag som hade varit en bokslukare sedan barnsben, nu kunde jag varken läsa böcker eller tidningar. Knappt ens stora rubriker. Inte heller kunde jag köra bil eller cykla. Det var en stor tragedi. Vad ska det bli av mig? tänkte jag.

Nystart med syntolkning

Hon flyttade tillbaka till Göteborg och började fundera på vad hon skulle göra med sitt liv, nu när ingenting längre var som vanligt. Dock tog det inte lång tid förrän hon hade hittat en ny väg. Annette började fundera på hur hon nu skulle kunna använda sitt stora intresse för teater, film, musik och konst.

– Jag har alltid tyckt om att pipa in på olika konstutställningar. När jag insåg det började jag fundera över vilka konstnärer jag verkligen gillar, varpå jag frågade min vän, bildkonstnären Jens Ahlbom, om vi inte skulle göra en barnbok om kända konstnärer.

Sagt och gjort. En bok blev tre, hon startade eget bokförlag och snart började det nya livet att hitta sin form. Annette engagerade sig i Synskadades riksförbund (SRF) och småningom upptäckte hon flera nya vägar för att arbeta med sin stora passion för kultur. Den stora vändningen kom en dag när hon åkte spårvagn hem från ett besök på Göteborgs stadsteater och började prata med en medresenär.

– Det visade sig att hon hette Eli Tistelö och jobbade som syntolk. Det var när jag pratade med henne som jag insåg att jag genom att ha någon som återberättar för mig vad som händer på teaterscenen skulle kunna återupptäcka kulturlivet.

För även om Annette Wilhelssom kan höra vad skådespelarna säger är det en avgörande skillnad att också få någon som beskriver det som syns. Det kan handla om att syntolken berättar om vem som kommer in på scenen – kanske har den personen en kniv i handen? Eller om hur scenografin ser ut och vad som händer i rummet.

– Det här blev vägen tillbaka till kulturlivet för mig.

Envist arbete har gett resultat

Efter många års arbete med att få andra att få upp ögonen för syntolkade teaterföreställningar, filmvisningar och guidade turer på museer jobbar hon idag tillsammans med en rad olika kulturinstitutioner för att tillgängliggöra kultur för personer med synnedsättning.

– Det fungerar på så vis att jag och Eli kontaktar exempelvis Folkteatern och bokar in en föreställning att syntolka. Därefter går vi tillsammans med SRF ut och annonserar för att nå ut till andra som kan köpa biljetter. Ofta får vårt sällskap hela första raden till vårt förfogande.

Väl på plats kommer skådespelarna in en stund innan föreställningen, berättar vilka karaktärer de spelar, hur de ser ut och vilka kläder de har på sig.

– Sedan sitter syntolken högst uppe under taket och berättar vad som händer på scenen, vi får tolkningen rakt in i en snäcka i örat.

Bland de teatrar som Annette jobbar med idag finns bland andra Göteborgsoperan, Folkteatern och Backa teater. Men också mindre institutioner som Göteborgs dramatiska teater och Bio Capitol. På liknande sätt arbetar hon med syntolkade visningar på Stadsmuseet. Nu ligger även Botaniska trädgården och Naturhistoriska museet, Sjöfartsmuseet i startgroparna för kommande syntolkade visningar.

– Jag jobbar till största delen ideellt med det här men kämpar för att det i stället ska rymmas i en tjänst, finansierad av till exempel Västra Götalandsregionen. På så sätt blir det också mindre sårbart och skulle ge en annan stabilitet.

Mer syntolkning

Än idag finns engagemanget för film med henne, bland annat sitter hon i Svenska Filminstitutets referensgrupp för tillgänglig Bio. För Annette Wilhelmsson slutar dock inte engagemanget med kulturlivet. Hon har en förhoppning om att syntolkar ska bli en självklar del av vardagen. I hela stadsrummet och för människors olika behov.

– Jag har sagt till Eli att vi ska syntolka världen!

Text: Hanna Jedvik