Lina Odell ser skönheten i det som är snett och vint
Vi har träffat Lina Odell som är aktuell med boken Broderade vantar. Vi passar på att störa Lina med en intervju mitt mellan boksläpp, uppstart av läsåret på folkhögskolan där hon jobbar och en hel massa andra projekt. Det är ingen idé att vänta tills det blir lugnare för det är alltid full fart kring Lina.
Hej Lina, berätta lite om vem du är och vad du gör?
Jag är textilkonstnär med grunden i filmkonsten och folkdräkten. Född i Dalarna men bor i Blekinge där jag driver mitt företag Krusa och är huvudlärare i textil på Blekinge Folkhögskola.
Din bok Broderade vantar har just kommit ut, berätta lite om den!
I min bok Broderade vantar försöker jag ta mig bort från den traditionella folkdräktslitteraturen där det alltid är fokus på specifika områden och deras särart och i stället fokusera på plaggen och deras likheter. Dessutom är broderade vantar en utmärkt inkörsport till tyngre dräktbruk. Alla kanske inte kan sy en hel dräkt, men alla kan klara av ett par vantar. Urtjusiga även till vanliga kläder. I boken finns både traditionella vantar och nyskapade. Kvinnovantar och mansvantar samt vinter och sommarvantar. Det finns något för alla. En bra nybörjarbok om man är intresserad av folkkultur och textil.
Vad är det roligaste du har upptäckt i arbetet med vantarna?
Något roligt jag upptäckt med jobbet med vantarna är hur olika de är, men ändå lika. Hur samma mönsterformer dyker upp flera ställen. Att broderi-baksidorna kan vara totat trådkaos och en vante hade till och med två högertummar.
När och hur upptäckte du det folkliga broderiet?
Jag har länge älskat broderi. Det började med folklorebroderier från hela världen, speciellt indiska spegelbroderier i tonåren. Jag har broderat slut på två förpackningar speglar med 200 st i varje... Med tiden insåg jag att det där vilda, otämjda, omatchade underbara broderiet inte bara fanns i Asien och Sydamerika, utan även i Sverige i den folkliga dräkten!
Hur lärde du dig att brodera de folkliga broderierna?
Jag är helt självlärd, och det lärde jag mig långt innan youtube och internet kom. Min go to var böcker på biblioteket. Böcker om folkkulturer och textila traditioner. Jag brukade även köpa begagnade broderier på butiken Indiska, studera stygnen och klura ut hur de var gjorda. Man lär sig mycket om man är nyfiken. Kanske man kan gå ihop med andra och starta en studiecirkel?
Vilket är ditt favoritbroderi?
Mitt favoritbroderi just nu är hättor från Hedebo dräktområde i Danmark. De kallas guld- eller silvernackar och har hela nackdelen broderade med silke och metalltrådar. Otroligt tjusigt. Annars är det handens avtryck jag gillar. När det är snett och vint, otippat motiv eller konstigt matchade färger. Det perfekta går mig förbi.
Tack Lina för att du tog dig tid att svara på våra frågor och för att du delar med dig av din kunskap och inspiration! Vi avslutar som vanligt med fem snabba:
Favoritstygn: Flätsöm
Favoritmaterial: kläde
Senast påbörjade broderi: Ett par lila halvvantar som inte kom med i boken.
Inspireras av: Materialbegränsningar och mångfald. Kulturella stilkrockar och färg. Helst så mycket färg som möjligt. Och gärna snett!
Djur eller odjur: Älskar flamskvävnaders lejon och papegojor. Uppenbarligen har väverskorna aldrig sett dess djur på riktigt, men kör liksom på ändå. Helt underbara! Är de djur eller odjur?