Jennie broderar i Gränslandet

Hej Jennie!
Berätta vem du är och vad du gör?

Jag är textilkonstnär. Jag tog min master examen i textilkonst på HDK i Göteborg för tio år sedan. Sedan dess har jag bott i Uppsala och arbetat i min ateljé med ett pågående projekt som jag kallar för I Gränslandet – en plats av Jennie A. McMillen. Jag tänker att jag i broderade bilder och med broderade tredimensionella objekt gör en plats där civilisationen försöker inta naturens områden och naturen civilisationens.

Jag hade egentligen tänkt att arbeta med konflikten på Nordirland där frågan om olika områden som innehas av olika parter var och är central. När jag kom hem från Belfast efter en stipendievistelse 2008 då jag inledde det projektet lyssnade jag mycket på P1 och man pratade om skogsbränder, översvämningar och jakt på rovdjur och jag tänkte att krafter i naturen som möjliga hot och människan som hot mot naturen var mer intressant än en konflikt mellan människor. Jag har behållit vissa bildelement som flaggor, bergen som omger Belfast och det påtagliga men ovissa hot som var märkbart under mina besök där som barn, men annars bytt fokus.

Jag arbetar mest med bilder men gör ibland tredimensionella arbeten av sådant som finns i bilderna för att känslan av plats ska bli mer påtaglig, saker som hus, flygplan och träd. I det här pågående arbetet broderar jag bara med svart sytråd på vitt bomullstyg även om jag tycker mycket om färg. Jag har en väldigt tidskrävande om omständlig arbetsprocess då jag kan arbeta flera år med en bild i olika omgångar och jag ofta klipper itu bilder och bygger om dem.

Vad betyder broderi för dig och hur kommer det sig att det har blivit "din teknik"?

Broderi är en stor del av mitt liv, jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att vara utan det. Jag broderar nog minst åtta timmar om dagen när min son är i skolan och när han sover. Jag har alltid med mig mitt pågående broderi om jag skulle få en möjlighet att ta upp det. Har som en instinkt att brodera så snart jag kan.

Jag var på en kibbutz sommaren 1994 och köpte då ett par arabiska byxor med en broderad kant längst ner på en marknad i Jaffa. När de gick sönder försökte jag många gånger sy ett par nya och broderade då kanten längst ner. Att sy själva byxorna var frustrerande och gick aldrig bra men att brodera kändes roligt och jag slutade aldrig med det.

Vilket broderi betyder mest för dig?

Det broderi jag gör själv är berättande broderi, jag kan bli fascinerad av stygn i allmänhet, bara som stygn och sydd yta men det som jag tycker mest om är när man ser omsorgen i stygnen och viljan att berätta något som inte går att säga i ord.

Vad arbetar du med just nu?

Jag håller på med en bild som innehåller två kometer, två vilda djur med ursprunglig inspiration från lejon, två hundar och en människa med flagga, en massa gräs, berg och träd. Det är en bild som jag påbörjade för några år sedan men som jag nu klippt itu, tagit bort bildelement från, lagt till mer tyg till och börjat om med. Försöker just nu hitta mer nyanser på täthet mellan stygnen och gör om en del berg i bilden så att de inte ska vara så kompakta och försöker få ihop helheten.

Jag har en utställning med vernissage den 23 maj på Tjörnedala Konsthall. Den är ännu inte inställd, konsthallen avvaktar med beslutet, så nu arbetar jag på inför den utställningen vare sig den kan bli av nu eller inte. Jag har några mindre tredimensionella arbeten som jag arbetar med parallellt, försöker få en bild av mina arbeten i rummet på Konsthallen genom en skiss och funderar över vilka arbeten som jag vill visa i relation till varandra.

Var tror du att broderi kan hjälpa oss med just nu när många sitter i karantän och livet har vänts upp och ner lite grand?

Jag tänker att broderi är utmärkt för en tillvaro i karantän och i andra situationer under den här lite märkliga tiden. Jag blir själv väldigt lugn av att brodera och se saker växa fram långsamt framför mig. Man kan dessutom göra andra saker parallellt som att följa nyhetssändningar eller lyssna på en bok om man vill, eller bara fokusera sig på stygnen.

Tänker att de som inte drabbats fysiskt har en möjlighet att använda tiden till något nytt eller fördjupa sig i något som man inte haft tid till och att broderi kan vara en sådan sak. Broderi kräver ju inte en särskild plats och det är en teknik som man kan behärska utan vana. Tänker att den här tiden kan skapa många olika känslor och behov i olika personer, om man känner sig orolig tänker jag att broderi är lugnande, är man uttråkad kan man få roligt när man broderar, är man stressad är det avkopplande, känner man att tiden är långsam går den snabbare – så fungerar det för mig i vilket fall.

Jag har haft en (dag)dröm om att sitta fast i mitt hem, den här anledningen är mer skrämmande än jag tänkt mig i drömmen. Jag har mer föreställt mig att bli insnöad och att ingen skadas av det och att jag under tiden ska kunna göra saker utifrån de material jag har hemma och kunna vara ännu mer koncentrerad. Jag fick nu vara hemma i nästan två veckor när min son var förkyld för ett tag sen i väntan på att alla symptom skulle försvinna och gick igenom material jag har hemma och kom på ett nytt textilt spår att arbeta med parallellt med mitt pågående projekt även om jag ägnade mest tid åt att bygga med lego.

Vad vill du skicka med till alla dem som ska brodera djur och odjur nu?

Tänker att man under en sådan tid som jag antar är ny för de flesta kanske kan hitta sidor i sig själv som är nya eller använda sig av något i sig själv man inte har haft kontakt med så mycket och överföra det till sättet man broderar på.
Att brodera många timmar i sträck och känna det meditativa i att försjunka i det.

Fem snabba

Favoritstygn - Efterstygn
Favoritmaterial - Tätt vitt bomullstyg och svart sytråd i bomull
Senast påbörjade broderi - en tredimensionell björk (för några veckor sedan)
Inspireras av - Världen
Djur eller Odjur - Odjur

<<Tillbaka till Djur & odjur