Slöjd och skrift 2024
Under vårt residens ”Slöjd och skrift” fick slöjdare, konstnärer och konsthantverkare skriva, med utgångspunkt i sin praktik. Deltagarna fick också möjlighet att möta andra, dela med sig av sina kunskaper och samtala om egna och andras texter. Författaren Burcu Sahin handledde med uppgifter och respons. Inbjudna gäster berättade om sitt arbete och fördjupade tematiken.
Slöjd och hantverk kallas ofta ”tyst kunskap” och beskrivs inte sällan av personer som varken är slöjdare eller hantverkare. De delar av hjärnan som styr språket, styr även händerna. Vad händer då när de som själva arbetar med sina händer också skriver? Vad innebär det att själv formulera sig kring det egna arbetet, dess material och verktyg?
Residenset genomfördes med stöd av Nämnden för Hemslöjdsfrågor.
Deltagare
Ulrika Roslund Svensson, Töreboda
Katarina Spik Skum, Jokkmokk
Julia Schuster, Bollebygd
Camila Manuelsdotter Pino, Handen
Emelie Rygfelt Wilander, Åmål
Tracy Jonsson-Laboy, Finspång
Lisa (elis) Ottosson, Göteborg
Formen för residenset
Formen för residenset var ett ”residency at home” (hemmaresidens) med sex digitala heldagsträffar, som innehåller seminarier och textsamtal. Deltagarna får också läs- och skrivuppgifter mellan de sex träffarna. Träffarna skedde den 9 maj, 3 juni, 5 september, 10 oktober, 8 november och 5 december.
Handledare och seminariegäster
Handledare under residenset var författaren, litteraturkritikern och läraren Burcu Sahin. Hon arbetar på författarutbildningen på Nordens Folkhögskola Biskops Arnö och har lång erfarenhet av att undervisa i skrivande. Hon debuterade 2018 med diktsamlingen ”Broderier”, för vilken hon mottog Katapultpriset för årets bästa debut. Boken tar sin utgångspunkt i minnen och textilier som berättar om kvinnohistoria, tro och migration. Hon har även skrivit om frågor kring sömnadens och vävens språk, ur både ett personligt och ett konst- och litteraturhistoriskt perspektiv i essän ”Tyst text”. Burcu Sahin kommer även att hålla i residensets första seminarium. Där berättar hon om sitt skrivande, som är tätt sammanlänkat med hennes familjehistoria, där både hennes mor och mormor arbetade som sömmerskor.
Det andra seminariet leddes av konstnären Katarina Pirak Sikku, utbildad på Konsthögskolan i Umeå. Hon har under årens lopp undersökt landskap, gränser, spår. Det hon är mest uppmärksammad för är sitt arbete med det rasbiologiska materialet. Med ett inifrånperspektiv har hon undersökt hur det känns att vara en av de undersökta. En central fråga för Katarina är ”Kan sorg ärvas?” 2023 gav hon ut boken Árbbehárpo - Arvstrådarna, en bok där hon berättar om sin familjs historia som blir en del av den samiska historien. Boken är också ett försök att frigöra sig från arvets trådar.
Det tredje seminariet leddes av Mårten Medbo. Han har sedan 1992 varit verksam som keramiker/formkonstnär. 2016 disputerade han med avhandlingen Lerbaserad erfarenhet och språklighet på HDK-Valand. Han ser skrivandet som en möjlighet att ge röst åt hantverkets kunskapstradition inom akademin och samhället i stort, med förhoppningen att i någon mån kunna lösa upp etablerade kunskapshierarkier.
Fjärde seminariet leddes av Kamilla Rydahl, en konstnär som i sina verk ofta utgått ifrån erfarenheter av att ha varit barn på sextio- och sjuttiotalet. Kamillas konst kännetecknas av ett intresse för det personliga och politiska framställt i konstnärliga gestaltningsformer som installation, performance, video, fotografi, text och ordbilder, här särskilt pappersklipp; psaligrafi. Psaligrafi är konsten att skapa bilder, mönster och ornament av papper. Ett psaligrafiskt verk är format av ett sammanhängande papper och klipps uteslutande med vass sax. Papperet viks ofta en eller flera gånger före klippning. Arbetet är tidskrävande och kräver stor koncentration. Om du klipper fel går det inte att rätta till.
Kamilla intresserar sig också för hur det konstnärliga utforskandet skiljer sig inom bild- och text och vad det har för betydelse för skrivandet om konst och skrivandet som konst.
Sjätte och sista seminariet leddes av Liv Strand som i sin konst är engagerad i tunna material som papper, pinnar, ljud och faner. Ytor kan kollapsa, och vikas – likt kartans relation till topografin. Hennes arbete adresserar tankestrukturer och hur förståelse kommer till, logiskt så väl som socialt. Konsten tar form i installationer och performances. Liv Strand är baserad i Stockholm, har examen från Kungl. Konsthögskolan och har ställt ut, och föreställt performancearbeten, på institutioner som Haninge konsthall; CPR2, New York; Nikolaj Kunsthal, Köpenhamn; Haus am Waldsee, Berlin; Depot, Istanbul; Norrköping Konstmuseum; Verkstad, Norrköping; Krognoshuset, Lund; Blåstället, Angered och Weld och Moderna Museet i Stockholm. Här delar hon med sig av sitt arbete med text i relation till rum.
Utlysning och urval
Verksamma slöjdare, konstnär eller konsthantverkare har kunnat söka residenset.
I urvalsgruppen ingick:- Olivia Berkowicz, utställningsintendent på Röhsska museet
- Burcu Sahin, författare, litteraturkritiker och lärare
- Jonatan Malm, hemslöjdskonsulent på Kulturförvaltningen i Västra Götalandsregionen
- Meira Ahmemulic, konstkonsulent på Kulturförvaltningen i Västra Götalandsregionen
Kontakt
Har du frågor kring residenset, kontakta Jonatan Malm eller Meira Ahmemulic. Kontaktuppgifter hittar du nedan.