Berättelser

Naturdokumentären är en gammal filmgenre och den svenska naturdokumentärer som genre hade sin storhetstid på 1940- och 1950-talet. Genom dokumentär film kan vi lära oss om djurens fysik, beteenden och levnadsvillkor. Den dokumentära filmen gör oftast anspråk på sanningen; det vi ser skildras som verkligheten. Men det är viktigt att komma ihåg att filmaren har valt ut en liten del av verkligheten och ofta använt filmspråket – t ex musik, berättarröst och klippning – för att styra publikens blick och påverka våra känslor. En del filmare är öppna med att de använder filmer för att förändra världen, t ex genom att informera människor om missförhållanden gällande t ex skogs- och djurindustri, och redovisar öppet sina källor. Andra skildrar världen genom någon annans ögon, såsom Andrea Arnold i Cow (se nedan), som följer en mjölkkos vardag, för att väcka empati och få oss att se världen ur ett nytt perspektiv. Andra skapar film som framstår som objektiva men mellan raderna drivs av en ideologi som kan vara svår att få syn på för publiken. De dokumentära filmerna i det här paketet är sådana som öppet redovisar sina källor och perspektiv, och vars upphovspersoner i intervjuer berättar om drivkraften bakom sitt arbete.   

Djur och natur är också vanligt förekommande i fiktionsfilm – inte minst filmer som vänder sig barn och unga. I ett historiskt perspektiv kan naturen inom svensk barnfilm rentav ses som en återkommande huvudperson – så framträdande är den! Och antalet filmer om antingen barn med djurkompisar eller djuren som huvudpersoner är oräkneliga – inte minst inom den animerade filmen. Ofta har då djuren mer eller mindre antropomorfa – d v s förmänskligade – drag, så att de rör sig, klär sig, sjunger, dansar, pratar och känner som människor snarare än de arter de tillhör.   

Att fundera kring och prata om hur djur, natur och människor representeras och relaterar till varandra i filmer är spännande och kan få oss att ifrågasätta sådant vi hittills tagit för givet eftersom vi är så blinda för den kultur vi själva ingår i: En (film)kultur där barn, djur och natur ofta framställs som ett slags spektakel, ett ögongodis, för publiken att njuta av. Här nedan följer några allmänna förslag på enkla aktiviteter i samband med filmvisningarna som kan stimulera elevernas engagemang i filmerna. Fler, mer specifika och ibland åldersanpassade förslag finns i samtalsmaterialet som hör till respektive film.    

• En kort introduktionsövning direkt före filmvisningen skapar nyfikenhet och sätter igång elevernas reflektionsförmåga. Övningen görs under tystnad och eleverna arbetar individuellt. Visa några representativa stillbilder ur filmen (använd de som finns i detta material eller googla fram bilder). Uppmana eleverna att fundera över följande frågor utifrån bilderna: Vad handlar den här filmen om? Vilken känsla förmedlar bilderna? Vilken genre tillhör filmen? Eleverna får gärna skriva ner eller teckna sina tankar.    

• En kort upplevelseövning direkt efter filmvisningen fångar upp elevernas tankar och känslor och hjälper dem att sätta ord på dem innan de samtalar om filmen med varandra. Övningen görs under tystnad och eleverna arbetar individuellt. Ställ följande två frågor till eleverna direkt efter filmen och be dem skriva ner eller teckna sina svar: Vilken känsla bär du med dig efter filmen? Vilken scen ur filmen minns du särskilt tydligt? Låt eleverna skriva ner eller teckna ner sina spontana svar – det finns inget rätt eller fel! Om en vill kan en fördjupa övningen genom att be eleverna dela med sig av sina tankar och känslor och försöka sätta ord på varför vissa scener gjorde särskilt starkt intryck. 

• En fördjupningsövning som fungerar efter alla filmer är att studera filmens berättarperspektiv. Den får en att förstå hur alla berättelser – både fiktiva och dokumentära – har ett specifikt perspektiv som styr vår tolkning och upplevelse. Låt eleverna arbeta omväxlande individuellt, parvis, i grupp och i helklass och reflektera kring följande:  

• Vems är berättelsen? Om berättelsen är ett djurs: Är det en realistisk skildring av ett djur eller är det ee antropomorf (förmänskligad) skildring? 

• Om filmen har en berättarröst: vem är det som berättar? Hur påverkar berättarrösten vår upplevelse av filmen? Hur tror ni att vi skulle uppleva filmen om den inte hade en berättarröst?  

• Hur har filmskaparna gjort för att gestalta filmens berättaperspektiv? Finns det t ex särskilda kameravinklar eller visuella effekter som ger oss ledtrådar? Eller ger filmens musik några nycklar till berättarperspektivet, kanske genom återkommande ledmotiv?