Berättelser

Med ljus, ljud och rörelse förmedlar filmen tankar, känslor och hela liv – och mediet har med rätta kallats för en empatimaskin,i för precis som en tidsmaskin på ett ögonblick kan förflytta en till en annan tid, kan filmen omedelbart förflytta oss in i en annan människas eller djurs medvetande. Tack vare filmen kan vi se världen ur en annan varelses perspektiv och träna vår förståelse för andras synsätt, andras upplevelser, andras sanningar. 

När det gäller filmer som på olika sätt skildrar miljöförstöring och klimatförändringar finns en stor potential att väcka empati och skapa förståelse för de människor och djur som är hårdare, och mer akut, drabbade än de flesta svenskar. Dokumentära filmer kan få oss att se och förstå sammanhang som är svåra att läsa sig till, bilder av svältande isbjörnar och brinnande skogar berör på ett helt annat sätt än ett kapitel i en lärobok, och möten med människor som gör allt de kan för att lindra klimatkrisen och stoppa miljöförstöringar kan inspirera och ge hopp. Fiktionsfilmer kan få oss att föreställa oss en annan värld än vår; antingen en dystopi där det värsta tänkbara redan har hänt och jordklotet är oigenkännligt, eller ett bästa tänkbara scenario där människor har gått samman och tillsammans faktiskt stoppat utvecklingen, förhindrat en katastrof och skapat möjligheter för jorden att återhämta sig. Och de kan förstås också få oss att fantisera, spekulera, tänka och känna – tillsammans och var och en för sig. Här nedan följer några allmänna förslag på enkla aktiviteter i samband med filmvisningarna som kan stimulera elevernas engagemang i filmerna. Fler, mer specifika och ibland åldersanpassade förslag finns i samtalsmaterialet som hör till respektive film.    

• En kort introduktionsövning direkt före filmvisningen skapar nyfikenhet och sätter igång elevernas reflektionsförmåga. Övningen görs under tystnad och eleverna arbetar individuellt. Visa några stillbilder ur filmen (använd de som finns i detta material eller googla fram bilder). Uppmana eleverna att fundera över följande frågor utifrån bilderna: Vad handlar den här filmen om? Vilken känsla förmedlar bilderna? Vilken genre tillhör filmen? Eleverna får gärna skriva ner eller teckna sina tankar.    

• En kort upplevelseövning direkt efter filmvisningen fångar upp elevernas tankar och känslor och hjälper dem att sätta ord på dem innan de samtalar om filmen med varandra. Övningen görs under tystnad och eleverna arbetar individuellt. Ställ följande två frågor till eleverna direkt efter filmen och be dem skriva ner eller teckna sina svar: Vilken känsla bär du med dig efter filmen? Vilken scen ur filmen minns du särskilt tydligt? Låt eleverna skriva ner eller teckna ner sina spontana svar – det finns inget rätt eller fel! Om en vill kan en fördjupa övningen genom att be eleverna dela med sig av sina tankar och känslor och försöka sätta ord på varför vissa scener gjorde särskilt starkt intryck. 

• En fördjupningsövning som fungerar efter alla filmer är att studera filmens berättarperspektiv. Den får en att förstå hur alla berättelser – både fiktiva och dokumentära – har ett specifikt perspektiv som styr vår tolkning och upplevelse. Låt eleverna arbeta omväxlande individuellt, parvis, i grupp och i helklass och reflektera kring följande:  

• Vems är berättelsen? Är det huvudpersonen som berättar eller någon annan? Finns det en s k allvetande berättare som vet mer än huvudpersonen och publiken? 

• Vet vi i publiken mer, mindre eller lika mycket som huvudpersonen? 

• Om filmen har en berättarröst: vem är det som berättar? Hur påverkar berättarrösten vår upplevelse av filmen? Hur tror ni att vi skulle uppleva filmen om den inte hade en berättarröst?  

• Hur har filmskaparna gjort för att gestalta filmens berättaperspektiv? Finns det t ex särskilda kameravinklar eller visuella effekter som ger oss ledtrådar? Eller ger filmens musik några nycklar till berättarperspektivet, kanske genom återkommande ledmotiv?