Finlandsinstitutets bibliotek i Stockholm

Eeva Östberg har blont hår som är uppsatt. Hon har glasögon och bär en grön stickad tröja. På båda sidor om henne finns bokhyllor fyllda med böcker.
Fotograf: Mia-Lina Jylhä Finlandsinstitutet

I Stockholm finns Finlandsinstitutets bibliotek som är resursbibliotek för det finska språket. Biblioteket är landets enda specialbibliotek när det gäller litteratur på det största av de fem nationella minoritetsspråken och biblioteket omfattar cirka 20 000 medier. Eeva Östberg är bibliotekschef på Finlandsinstitutets bibliotek.

Hur har uppdraget påverkat er verksamhet?

- Resursbiblioteksuppdraget har gett oss möjlighet att stödja andra bibliotek och satsa på rådgivning. Vårt bibliotek har fått frågor från andra bibliotek angående till exempel finskspråkig litteratur redan innan resursbiblioteksuppdraget, men nu har vi ett uppdrag och medel för att arbeta med detta.

- Uppdraget har också betytt en lyft för vårt arbete med barn och unga. Vi har kunnat anställa en tvåspråkig barn- och ungdomsbibliotekarie vilket har gjort att vi åtminstone under de första åren av uppdraget har haft mycket bättre förutsättningar att stödja landets folk- och skolbibliotek i arbetet med det finska språket när det gäller målgruppen barn och unga.

Vilken är den vanligaste frågan ni får som resursbibliotek?

- När det gäller målgruppen vuxna handlar många frågor om våra bokcirkelpaket och boktips om något särskilt ämne eller tips på olika författare. Vi får även frågor gällande tillgänglig läsning, till exempel lättlästa böcker på finska och finskspråkiga böcker i storstil.

- När det gäller målgruppen barn och unga handlar frågorna om till exempel boktips om något särskilt ämne för en särskild åldersgrupp eller olika läsfrämjande metoder som biblioteket har arbetat med. Många folkbibliotek frågar fortfarande om vi erbjuder fjärrlån, men det gör vi inte och det ingår inte i resursbiblioteksuppdraget.

Är det något som förvånat er i rollen som resursbibliotek?

- Vi är positivt överraskade hur bra våra stödjande insatser har tagits emot av både sverigefinnar och folkbibliotek. Vi ser en ganska stor efterfrågan på våra tjänster och att det är många kommuner och folkbibliotek som aktivt arbetar med det finska språket.

- Det vi får höra från sverigefinnar är att tillgången till finskspråkiga medier och läsfrämjande aktiviteter varierar mycket från kommun till kommun. En del är jättenöjda med det som deras närbibliotek erbjuder på finska, och en del är inte alls nöjda.

- Arbetet med de nationella minoritetsspråken är fortfarande ganska nytt för många inom bibliotekssektorn och det är viktigt för oss att lyfta fram det som är unikt just med de minoritetspolitiska uppdragen. Att målsättningen är att de nationella minoritetsspråken skulle hållas vid liv och det kräver även satsningar på språkrevitalisering. Biblioteken behöver kunna erbjuda medier på minoritetsspråket för hela minoriteten, även för nybörjare i språket och inte bara de som läser finska flytande. Sverigefinnar är en stor minoritet och finns överallt i Sverige och ändå verkar många bibliotek inte riktigt vara medvetna om minoritetens behov gällande till exempel lättläst litteratur på finska.

Vilken har varit den svåraste utmaningen?

- Den svåraste utmaningen har varit att arbeta med ett nationellt uppdrag och en stor målgrupp med begränsade resurser. Rekrytering av personal med rätt kompetens är också en stor utmaning och en nyckelfråga för fortsatt arbete. Vi behöver medarbetare med väldigt specifik språk- och yrkeskompetens, men rekrytering av den här typen av kompetenser är inte lätt.

- Utmaningar finns även i det praktiska arbetet, till exempel hur man når ut till olika delar av bibliotekssektorn eller sverigefinska ungdomar och småbarnsföräldrar med information.

 Vad är det bästa med att vara ett resursbibliotek?

- Det bästa med uppdraget är att vi i samarbete med bibliotekssektorn skapar bättre förutsättningar för minoriteten att använda och utveckla sitt minoritetsspråk. Vi har fått ganska fria händer att arbeta med uppdraget och har kunnat prova på olika typer av insatser. Responsen har hittills varit överväldigande positiv. Jag blir så glad varje gång jag hör praktiska exempel från folkbiblioteken, hur de lyckats komma i kontakt med sverigefinnar lokalt och hur de har utvecklat bibliotekets utbud utifrån minoritetens behov och önskemål. Det är otroligt värdefullt och vi är så glada att vi får vara med att stödja biblioteken i arbetet med det finska språket.

Text: Helén Andersson

Läs om Romska biblioteket i Malmö här

Läs om Nordkalottbiblioteket i Övertorneå här

Läs intervjun med Åsa-Maria Berg Levinsson, regional bibliotekskonsulent med fokus på mångspråk och nationella minoriteter här