”Det gäller att visa att biblioteket är deras mötesplats också”
I Örebro kommun bor cirka 13 000 invånare som använder teckenspråk som kommunikationsspråk. På stadsbiblioteket jobbar man ständigt med att vara tillgänglig för sina teckenspråkiga medborgare. Här anordnas allt från sagostunder och teknikverkstad, till seniorkurser och författarbesök.
I Örebro är teckenspråket det mest talade språket efter talad svenska. I kommunen finns ett flertal teckenspråkiga skolor och utbildningar och många döva studenter kommer till kommunen och blir kvar. Därför har Örebros politiker beslutat att teckenspråket ska klassas som ett minoritetsspråk i kommunen, till skillnad från i övriga Sverige.
Stadsbiblioteket och kulturskolan delar lokaler i Örebro och här arbetar teckenspråkstolken Elin Nordström. Hon är utbildad teckenspråkstolk och är själv hörande, något som kan göra det lite komplicerat när man företräder en teckenspråkig verksamhet.
- När jag började jobbade på kulturskolan hamnade jag i olika teckenspråkiga nätverk där fick visa att jag jobbade för målgruppens bästa trots att jag hör. Det var sedan ett bra sätt för oss att etablera och informera om biblioteksverksamheten genom de kanalerna jag redan var en del av, säger Elin.
Viktigt med anknytning
All anknytning är viktig i dövvärlden förklarar Elin. Man har genom historien fått kämpa för att få tala sitt språk, barn har skickats till internat på dövskolor som var som institutioner där det har förekommit tvångsvård och experiment. Därför finns det en reservation mot den hörande världen.
- Den första frågan jag får är om jag har döva föräldrar. Om man inte har det känner många att man inte har något gemensamt, eftersom man inte har samma modersmål. Då är det viktigt att inte ge upp, det gäller att visa att biblioteket är deras mötesplats också.
Någon som har anknytning till dövvärlden är den teckenspråkiga bibliotekarien Zahra Zandieh. Hon har döva föräldrar och teckenspråket är hennes modersmål.
- I dag har vi haft precis sagoyoga för barn i sällskap med en vuxen, berättar hon.
Just sagostunder är väldigt efterfrågade. Döva får inte tillgång till lika mycket kultur som hörande och det är sällan det händer någon aktivitet för barn, så allt som rör barn är populärt berättar Elin.
- Om vi har en sagostund på teckenspråk har vi nästan alltid en taltolk med. Det gör att hörande barn kan ta del av sagan och därmed normaliserar vi teckenspråket. Det ska inte vara någon udda grej som pågår i ett hörn, säger hon.
Har testat en rad evenemang
Biblioteket försöker lyssna in vad som efterfrågas och har provat en rad aktiviteter för sina teckenspråkiga besökare. Några exempel är grundkurser i stickning för ungdomar, digitala grundkurser för seniorer och teknikverkstad. De har även bjudit in döva författare för författarsamtal, haft mangaworkshop med en döv mangatecknare och de flesta av bibliotekets föreläsningar och författarbesök teckenstolkas.
- Men det kommer mycket fler folk om det är någon döv person som folk känner igen som ska föreläsa. Det lockar mycket mer än till de vanliga hörande föreläsningarna som vi tolkar, konstaterar Zahra.
Att marknadsföra sina evenemang för att nå ut till målgruppen är jätteviktigt understryker både Zahra och Elin. Det räcker inte med att lägga ut på sin egen webbplats eller i sina egna sociala medier.
- I Örebro har vi en Facebooksida som heter Händelser i Örebro på teckenspråk, där når vi den breda massan. Via Statens servicecenter har vi också en plattform och vi kan sprida information i deras kanaler, säger Elin.
En dröm att höja kompetensen ett snäpp
Förutom Zahra och Elin arbetar även en teckenspråkig biblioteksassistent på biblioteket. Varje torsdag är det dessutom dropin-kurs i teckenspråk för personalen på fikarasten. Det har inneburit att det finns ytterligare två bibliotekarier som kan ta emot teckenspråkiga besökare.
I maj gjorde Elin och Zahra och ett par kollegor en studieresa till Paris och besökte stadens fem dövbibliotek och arbetet hemma i Örebro går nu vidare med ny inspiration.
- En dröm vore om alla kunde höja sin kompetens ett snäpp till och kunna klara av grundservice, utan att ta fram papper och penna eller hämta mig. Det hade varit coolt, säger Zahra.
- Vi vill att alla döva som besöker oss ska känna sig bekväma. Man ska kunna komma till vår verksamhet, utan att föranmäla sig, och veta att det är tillgängligt, säger Elin.
Text: Annsofie Andersson
Läs om hur bibblan sjunger när kulturskolan och biblioteket samarbetar i Sjöbo
Zahras och Elins tips till den som vill jobba med teckenspråk på sitt bibliotek:
1. Hitta samarbete med exempelvis en dövförening eller pensionärsförening
- Jobba uppsökande - ge dig ut och lyssna på vad som efterfrågas och få dem att komma in i lokalerna. Det är läskigt att som ensam person från en minoritet att komma in på ett ställe där man inte kan prata med andra människor.
2. Ha en teckenspråkshylla som är vid språkavdelningen och inte vid specialmedia
- Det är en viktig signal till besökaren – ”vi ser inte er som funktionsnedsatta utan ni går under språk”. Vi gör en avvägning kring varje bok på teckenspråkshyllan, en del böcker kanske får stå på två ställen. Som mangaserien vi har som har en döv huvudperson, den står både på teckenspråkshyllan och på serieavdelningen.
3. Tänk på att tolka i sociala medier
- Då skickar man en signal att man riktar sig till alla. Att enbart texta räcker inte, många döva är inte så bra på att läsa svenska, svenskan är deras andraspråk. Lägg ut en egen film, vi kör oftast både tal och teckenspråk och textning för att nå alla.
4. Låt någon i personalen gå en grundkurs i teckenspråk
- Här i Örebro erbjuder kommunen den utbildningen, det kanske finns på flera håll?
5. Ge inte upp!
- Fortsätt även om det inte kommer någon teckenspråkig trots att ni har tolkat en föreläsning. Tänk att det är satsning över lång tid. Kanske sitter det någon annan i publiken som kan föra det vidare och det kan ge ringar på vattnet.
Teckenspråket – fakta och bakgrund
Teckenspråk har funnits i flera hundra år. Det är inte ett internationellt språk, varje land har sitt eget teckenspråk. Man beräknar att cirka 30 000 personer i Sverige är teckenspråksanvändare.
I Sverige startades Manillaskolan, en specialskola för blinda, döva och hörselskadade barn, i Stockholm 1809. I Europa använde man under den tiden två olika utbildningsspår – den teckenspråkiga metoden och den orala metoden det vill säga talträning och läppavläsning. Vid en dövlärarkonferens i Milano 1880 beslutades att man enbart skulle använda den orala metoden framöver.
Följden av beslutet blev att man förbjöd teckenspråk som undervisningsspråk och endast hörande lärare skulle stå för undervisningen. Nu följde en svår tid för döva och starten på en lång kamp för att återfå rätten till sitt språk.
Sverige var det första landet i världen som erkände teckenspråk som dövas modersmål och att det skulle få användas i undervisning den 14 maj 1981. Den dagen uppmärksammas varje år då det är Svenska teckenspråkets dag. Teckenspråket är inte ett nationellt minoritetsspråk, men har ett särskilt skydd i och med att det finns med i Språklagen.
Källor: Sveriges Dövas Riksförbund, Institutet för språk och folkminnen