En studenthistoria: ”Att säga att min tid här har varit perfekt skulle vara en underdrift.”

Studierektor Laila berättar:  

Det börjar som en vanlig praktikförfrågan från en socionomstudent, Maureen, som går på Högskolan i Gävle. Hennes plats i en annan förvaltning avbokades med kort varsel, så det var lite bråttom. Jag frågade handledare Maria Svensson, kurator i Lidköping, som erbjöd sig att ta emot studenten. Jag var osäker på om studenten var intresserad, då många tackar nej på grund av lång resväg. Det visade sig inte vara något problem, då Maureen har en mormor som bor i Lidköping. Perfekt match! Kontaktuppgifter och handledarinformation delas med berörda och allt verkar klart.  

När det närmar sig praktik kontaktar Maria mig: ”Efter kontakt med kursansvarig framkommer att hon inte vet om studenten är svenskspråkig. Undervisningen på utbildningen bedrivs på engelska. Visste du detta?” Va…., engelska…, all kommunikation med student och skola har varit på svenska. 

Efter ytterligare kontakt med student och skola, så beslutar sig Maria för att prova. Maureen förstår lite vardagssvenska och kan föra samtal på svenska till viss del. ”Jag tänker att jag pratar svenska och hon eventuellt engelska när vi har våra möten. Vi hoppas det löser sig!”  

Vid en avstämning en vecka efter start, tycker Maria att det går jättebra med studenten. Hon kommer från Kenya, men pratar bra svenska med brytning.

Utdrag ur kursplan. ”Studenter i utbildningen kommer från hela världen och undervisningsspråket är engelska. En del av studenterna har svenska som modersmål, andra har engelska eller annat språk som första språk.” Man kunde anat, men då hade vi kanske inte tackat ja. 

Så modigt av båda och en fin historia, tycker jag.